Forskare presenterar nya fynd från världsunikt vrak

Dykare undersöker vraket efter skeppet Gribshunden. Fotograf/Källa: Johan Rönnby

Gribshunden var unikt som skepp och är minst lika unikt som vrak. På Östersjöns botten har det legat i mer än 500 år och givit forskare en möjlighet att för första gången studera hur 1400-talets fartyg var konstruerade. Nu släpper det marinarkeologiska forskningsinstitutet MARIS vid Södertörns högskola en rapport som redogör för nya fynd och upptäckter som gjorts i samband med en utgrävning av vraket år 2019.

På norra sidan av Stora Ekön i Blekinge skärgård ligger på knappt 10 meters djup vraket efter den danske unionskungen Hans skepp Gribshunden. Där har det legat sedan 1495, då det sjönk efter en brand ombord när kungen var på väg för att träffa Sten Sture den äldre i Kalmar. I nästan 500 år låg hon sedan orörd på Östersjöns botten innan hon 1970 upptäcktes av sportdykare.

Gribshunden var ett unikt skepp – ett kungligt storskepp från medeltidens slutskede och en representant för den typ av nya stora skepp som i samspel med sina furstar var med och bidrog till den tidigmoderna samhällsförändringen. Som vrak är hon minst lika unik då hon tack vare Östersjöns bräckta vatten är det bäst bevarade skeppsvraket från den här tiden, och det enda i sitt slag.

Det marinarkeologiska forskningsinstitutet MARIS vid Södertörns högskola har bedrivit undersökningar av vraket sedan 2013. Hösten 2019 gjorde Södertörns högskola i samarbete med bland annat Blekinge museum, Lunds universitet och universitetet i Southampton en mer omfattande utgrävning av skeppet. Nu släpper forskarna en rapport som redogör för fynd och nya upptäckter som gjordes vid dessa utgrävningar. Rapporten har sin utgångspunkt i den marinarkeologiska undersökningen från 2019, men innehåller även en sammanfattning av tidigare kunskaper samt en ny tolkningsdiskussion där det stora kravellbyggda skeppets europeiska ursprung och sammanhang diskuteras.

Rapporten är sammanställd av professor Johan Rönnby vid Södertörns högskola som varit vetenskaplig ansvarig för undersökningarna av vraket vid Stora Ekön sedan 2013.

Några nya viktiga resultat som presenteras i rapporten:

Konstruktionen visar på att skeppet förmodligen byggdes någonstans i södra delen av Nederländerna. Det var ett toppmodernt skepp för sin tid, ett sådant skepp som tidens makthavare byggde för sin prestige men också för nya upptäckfärder över världshaven. De danska kungarna var involverade i flera sådana företag, och vissa källor tyder på att danska sjökaptener kan ha besökt nya världen redan på 1470-talet.

Den arkeologiska undersökningen visar att man efter förlisningen tydligen utförde bärgningar på platsen och bärgade kanoner och värdeföremål. Att man faktiskt kunde göra sådana undervattensarbeten är omtalade i skriftligt material. Den med skeppet samtida Leonardo de Vinci beskriver olika hjälpmedel för dykning.

Fyndmaterialet från 2019 års schakt är mycket varierade och speglar uppgiften om att kungen hade hela sitt hushåll ombord. Bland fynden märks tunnor med öl och fisk, men även husgeråd märkta med kungens emblem. Två olika vapen påträffades också: ett armborst och en liten unik ”handkanon”. Dessa vapen speglar övergångstiden mellan medeltida stridsutrustning och den nya tidens krutvapen.

Några av fynden indikerar att det kan ha funnits kvinnor och barn ombord. Det handlar om en sländtrissa, en leksakskanon och en ringbrynja i barnstorlek. Tillhörde brynjan rent av kronprinsen Kristian (senare i Sverige känd som ”Kristian tyrann”)?. Han var vid tillfället 13 år och säkert stor nog för att få vara med sin far och lära sig hur det gick till på ett ”herremöte”.

Kung Hans och hans drottning Kristina (och även i hög grad hans far, mor och son) tillhörde det senmedeltida Europas absoluta toppskikt. Man är släkt med och umgås med kungar och furstar på kontinenten och besöker påven i Rom. Ett sådant furstehus man besöker och umgås med är den norditalienska släkten Sforzas. Detta machiavelliska furstehus hade i sin vapensköld ett ormliknande monster som sväljer en människa. Motivet är mycket likt den stora träfigur som bärgades från vraket 2015. Finns här kanske ett direkt samband?

Skeppet som förliser vid Ekön kallas i två samtida källor för Grifun i en och i den andra för Gribshund. Tidigare stod det också omnämnt som Griffone och Griffen. Förmodligen handlar detta bara om olika stavningar. Den danske marinarkeologen Rolf Warming har vidare nyligen föreslagit att benämningen ”hund” bara ska ses som ett språkligt missförstånd mellan tyska och danska. Skeppets namn var därför förmodligen på modern svenska Gripen (ett inte helt ovanligt skeppsnamn för den här tiden).

Södertörns högskola är ett lärosäte i Stockholm som utbildar, forskar och samverkar för en hållbar samhällsutveckling. På högskolan finns drygt 11 000 studenter, cirka 70 program och 270 kurser. Utbildning och forskning bedrivs inom humaniora, samhällsvetenskap, teknik och naturvetenskap. Högskolan erbjuder också polisutbildning och lärarutbildning med interkulturell profil. Mycket av forskningen handlar om frågor som rör Östersjö- och Östeuropaområdet. På Södertörns högskola blandas ämnen, perspektiv, människor och erfarenheter. Här finns de nyfikna och de ifrågasättande. De som söker oväntade kombinationer, utveckling och utmaningar. Här korsbefruktas verklighet och vetenskap.

Bifogade filer

Johan Rönnby